Det här med tjat är väl märkligt!

Det här med tjat är väl märkligt!

De flesta av oss (om vi lägger handen på hjärtat) tjatar emellanåt. Det handlar kanske om att hunden drar i kopplet, att den skäller vid fel tillfälle eller vad det nu kan vara. Och vad gör vi då? Jo, ”det där”. Vi säger eller gör återigen ”det där”. Men om ”det där” fungerade, varför behöver man då göra det ännu en gång? Borde inte vetskapen om att vi tjatar vara nog som bevis för att vi ska begripa att det inte är effektivt? Hade det haft den effekt man önskade skulle man ju inte behöva göra “det där” så snart igen. 

Så varför tjatar vi? Varför säger vi, gör vi, om och om igen något som vi vet att vi antagligen måste upprepa alldeles strax? En anledningen till att vi tjatar kan bottna i att vi själva TYCKER att det borde ha effekt. Gjorde någon så mot oss, skulle vi absolut bry oss. Lite märkligt egentligen kanske, innerst inne vet vi ju att det inte är intressant hur vi själva upplever något, det är mottagaren det ska göra intryck på. 
En hundägare sa nyligen: Nån gång måste ju hundskrället begripa att hon aldrig når fram men att jag blir vansinnig varenda gång hon kastar sig i kopplet efter en ekorre. 

Andra gånger är det kanske inte metoden i sig som är felet. Det vi tjatar om skulle kanske fungera  - om det gjordes vid ett annat tillfälle. 
En familj jag mötte hade två hundar, en mindre och en större. Den lilla hunden blev väldigt upprörd över förbipasserande.  Den såg redan inne i hallen när någon var på väg förbi huset och började då genast skälla och störtade sen ut i trädgården. Hundens skällande fick alla i familjen att rusa dit i syfte att tysta hunden. Det lyckades, de fick alltid tyst på hunden men nästa gång någon gick förbi huset var det samma visa igen. Fast obegripligt var inte deras agerande för den andra hunden - den som inte blev upprörd och därför inte tappade huvudet i upphetsning -  den kunde tågordningen precis och dröp redan på lillhundens första skall, ner i källaren för att slippa den påföljande ordväxlingen. 

En annan förklaring på vårt tjatande är vår självupptagenhet. Vi minns egna segrar men glömmer lätt bort andras. Att dra/rycka hunden tillbaka när den drar i kopplet är väl en typisk sådan. Vi minns att vi hejdade hunden men glömmer bort att hunden fem sekunder senare blev belönad för precis samma agerande, koppeldrag, när vi lät den dra sig fram till nästa doftfläck.

Vad borde vi göra istället för att tjata? Tricket heter: förekomma. Ibland är det svårt att se vad det skulle kunna vara, andra gånger är det helt uppenbart - i alla fall för en utomstående. En familj berättade nyligen att hunden alltid störtade in efter promenaden, rusade in i köket och hoppade upp på diskbänken. Hur mycket familjen än härjade på hunden gjorde han ändå så där. Men om de nu var två om hunden, varför stod inte en av dem posterad vid diskbänken redan innan hunden  släpptes lös i hallen och förhindrade hundens framfart?

Skulle du också vilja få hjälp av utomstående ögon som kan se vilka rutiner du kan ändra på? Missa då inte sommarerbjudandet om 5 lektioner för priset av 4. Du hittar mer info. om mig och lektionerna genom att klicka på: memeamohlin.com 




5 för 4!

5 för 4!

Sommarerbjudande, få fem lektioner till priset för 4!
Klart du ska ha kul och lära din hund en massa saker under semestern! Börja smart och ta några lektioner innan din semester börjar, så du har de verktyg du behöver för att träna på ett både roligt och effektivt sätt. Hinner du inte med alla före semestern? Inga problem, ta de återstående senare, här finns inget bäst före datum. Missa inte mitt sommarerbjudande med 5 lektioner till priset av 4. Hör av dig på 0734095364 eller maila till info@memea.se så hittar vi datum och tid som passar oss båda.

Efter kursen

Efter kursen

Det är såna här brev som får mig att fortsätta att jobba som hundägarcoach år ut och år in. Brevet är skrivet av Yvonne Wallin efter att hon gått en kurs i "Hundmöten utan tjafs" med sin rottis Bosse. 
¨Hej!
Vill bara skriva hur mycket jag/Vi uppskattade din kurs i helgen!
Känns som vi har en ny hund, fast det är ju VI som är nya och gör annorlunda saker!
Bosse går jättefint i koppel, så skönt att slippa få armen ur led😊
Första hundmötet efter kursen kom kvällen efter. Bosse och jag passerade en hoppande å studsande hund på en gångväg, VÄLDIGT nära. Gick jättebra! 
JAG är särskilt lycklig för jag har tyckt att promenaderna varit så jobbiga, när jag egentligen älskar att vara ute med vovvarna...
Så tack så hemskt mycket, du är bäst!¨

Mvh Yvonne

Vad tusan säger man?

Vad tusan säger man?

Igår klev en man oväntat in i min lokal och ställde en rad frågor:

”Var får man tag i hundar, var köper man dem? Och helst inte en som är så dyr.”

Förresten var det inte vilken hund som helst utan en huskey hans 18-årige bonusson ville ha. Det hade han önskat sig i hela sitt liv. Nu skulle sonen flytta hem efter att ha bott 4 år hos sin far och då ville mannen överraska honom med att ha en huskeyvalp hemma, när sonen kom. Mannen hade snott runt en del på blocket men fann hundarna där lite väl dyra. Kunde jag hjälpa honom?

I mina ögon prickade mannen in typ fem fel av fem. Ungefär så här såg vår följande konversation ut. 

Jag: Man köper inte ett levande liv i överraskningsgåva.
Mannen: Men han har önskat sig hund i hela sitt liv.

Jag: Hur länge till kommer en 18 åring bo kvar hemma?
Mannen: Hunden kan få bok kvar hos oss.

Jag: Huskeys har vackra blå ögon men de är inga sällskapshundar och behöver få dra släde timmavis för att den ska må bra.
Mannen: Det blir bra, då håller vi oss ”fit”. Mannen slog sig själv lätt på magen för att understryka det han just sagt och då såg jag för första gången under det här samtalet något som trots allt var rätt. Mannen var i god form och kunde säkert tänka sig att både jogga och promenera -  i alla fall ibland.

Jag: Du får vad du betalar för. En hund på blocket utan några papper och risken är väldigt stor att din valp inte är frisk.

Nu började mannen se riktigt fundersam ut och det kunde jag förstå. Vi var på så fullständigt olika erfarenhetsnivå. Ur mannens perspektiv spelade papper förstås ingen roll. Varför skulle ett papper göra hunden frisk? Följa valpen bakåt i flera led för att försäkra sig om att där inte fanns sjukdomar. Mannen visst inte vad Svenska Kennelklubben stod för. De skulle ha en hund att pussa på och gå ut i skogen med. Jag hörde själv att jag bara lät negativ och trist och det fick mig att tappa målföret helt. Jag tror att jag sa något om ”lycka till i djungeln” när mannen öppnade dörren och gick. Han tänkte antagligen att jag inte ens begrep att Huskeys hör hemma bland fjällen. 

Varför söker man upp en hundägarcoach?

Varför söker man upp en hundägarcoach?


Det här är några av de frågor jag fått den senaste tiden.

Impulskontroll. Hur lär man den unga starka hunden impulskontroll? (Bristen på den varan får mattes armar att värka.) 
Rädslor. En hundägare kommer på veterinärens inrådan, för att få hjälp med sin hunds rädslor.
Valpkurs. Två kompisar med var sin valp vill gå valpkurs. (De får förstås dela på mitt timarvode.) 
Rumsrenhet. Hur får man en vuxen hund rumsren? (Nyligen omplacerad hund som visar sig ha noll koll på var den ska göra ifrån sig.)
IPO. Hur får man hunden att inte rulla på apporten? Hur får man den att backa ut från figuranten och ställa sig i fotposition hos föraren? 

Vilka frågor skulle du vilja ta upp gällande din hund?

Glöm inte berömmet!

Glöm inte berömmet!

Hur ofta hör man inte de orden när man går en kurs och hur ofta har man inte sagt dem i jobbet som instruktör? Varför är det så svårt för oss att komma ihåg att säga bra till hunden? Jag tror svaret kan bottna i vår vilja att vara snäll och vänlig mot hunden. Ber jag en människa att sätta sig ned kommer jag inte säga ”Bra” när människan väl sätter sig, det vore att idiotförklara den andre. Ber jag en människa att sänka rösten, säger jag heller inte ”Bra” när hon drar ned på ljudvolymen. Återigen vore det att påtala det självklara och riskerar därför att uppfattas som ironi av den andra. Därför tror jag att vår tendens att glömma bort berömmet kan handla om välvilja. Att vi (omedvetet) utgår från att hunden fungera som vi och därför inte berömmer den. För oss är det ju självklart att sitt betyder just sitt. Att tyst betyder att hunden ska sluta skälla. Men för hunden är det sällan så självklart. De flesta hundar gör snarare en chansning. De testar med att sätta sig, prövar med att tystna. Bekräftar vi då hunden genom att säga ett litet “bra”, skingrar vi genast det där lilla unset av osäkerhet. “Bra, du chansade rätt!” Med den här förklaringen tycker jag att ”mina” hundägare får lättare att komma ihåg, att säga ”bra”. 

Bruksläger

Bruksläger

Bruksläger 31 maj-2 juni, Åkersberga
Här får du chansen att pröva på bruksgrenarna spår och sök. Vid din sida kommer du ha en erfaren instruktör som fört upp hundar i spår, sök och skydd. 
Låter man hunden få jobba på i sitt egna element blir det så fascinerande att se hur mycket den har i sig. Du kommer bli imponerad av din hund! Om ni två är nybörjare eller har erfarenhet sen tidigare, spelar ingen roll då övningarna anpassas efter respektive ekipage.

Priset för den här kursen är 3500 kr. (För medföljande tillkommer 500 kr) Kaffe och kaka ingår men inte lunch. Vi börjar kl. 10.00 och slutar 15.00 alla tre dagarna.
Anmälan görs via vår hemsida:
http://memeamohlin.com/kurser

Varför tar man lektioner av en Hundägarcoach?

Varför tar man lektioner av en Hundägarcoach?

Träningen blir effektivare när du inte behöver dela instruktören med andra. 
Eftersom inte fler deltar kan din hund vara precis hur stökig, skällig som helst. Det stör ingen.  
Vi träffas när ditt schema tillåter.
Viktigast av allt än nog ändå att Memea har en lång karriär inom hundvärlden och stor erfarenhet av de flesta raser. Memea har även skrivit 10 hundböcker.

Blir det dyrt? Faktiskt inte, eftersom de allra flesta kommit till rätta med allt de frågade efter, på bara fyra lektioner = 3500 kr. 
memeamohlin.com, info@memea.se

Veterinären i Hälsingland

Veterinären i Hälsingland

Somliga har ju en helt fantastiska veterinär och är själva villiga att satsa på sin hund! Vad sägs om det här!?
"Vår veterinär tipsade om att du kanske kan hjälpa oss med vår hund. Vi bor i Hälsingland men har fritidshus i Roslagen så vi kan enkelt ta oss till dig i Åkersberga."
Klart de kommer få hjälp av mig sommar!

Kom Fido!

Kom Fido!

Helgkurs, 4-5 maj i Åkersberga.
Hur får man hunden att vilja komma när man ropar på den, allrahelst när den redan har något annat för sig? Fast vänta nu, handlar det bara om hundens vilja att komma? Kanske handlar det inte bara om vilja utan snarare om bristande förmåga. För oss är det enkelt att förstå att en sak händer framför oss, en annan händer bakom samtidigt som en tredje grej bara kan uppfattas med hörseln. För hundar är det där inte alls lika självklart. Som de jägare de ursprungligen är hamnar de lätt i “tunneln” där endast något/någon finns framför och allt annat slutar existera. Ur det perspektivet borde vi kanske lägga mer krut på hundens förmåga till simultankapacitet. Lära hunden att det lönar sig att ha flera sinnen igång samtidigt. Att det första som händer kanske inte är det enda eller ens det bästa. Att det lönar sig att höra upp även om man redan är upptagen med något.

Än finns det två platser kvar till kursen den 4-5 maj där vi kommer lära hunden att vara vaken för flera saker samtidigt. Det kommer bli roliga övningar att träna på, både för hund och för ägare. Mer om kursen hittar du under knappen kurser högst upp till höger på den här sidan. Där kan du även anmäla dig.

I vilken grupp hamnar då polarhunden?

I vilken grupp hamnar då polarhunden?

För en tid sedan (5 april, på den här sidan. 6 april på Facebook) skrev jag en text där jag mycket förenklat delade in våra hundar i tre kategorier. I den första gruppen hamnade de lugna och tämligen ”självuppfostrade” hundarna. I den andra de energiska hundarna som roas av det mesta och i den tredje hamnade hundar som bara har ett eller två men mycket starka intressen. Det tog inte lång stund innan jag fick frågan: I vilken grupp av dessa tre skulle i så fall  polarhundar hamna? Nu tänker jag ge svaret på den frågan genom att utveckla mitt resonemang.

Hela resonemanget med tre kategorier handlar om hur svårt/lätt det är att kalla in hunden. Det handlar inte om hunden som går och strosar på ett stort tomt gärde. Utan om möjligheten att kalla in hunden när den är fullt sysselsatt med det den älskar att göra. 

Har man en drever (vilket i mina ögon är en typisk kategori-tre-hund) är chanserna små. Det kvittar antagligen om man viftar med boll, oxfile eller rent av sig själv. Den drivande jakthunden bestämmer oftast själv när det är dags att avbryta jakten och vända tillbaka till sin människa. Det här är förklaringen till att de flesta hundar i denna kategori går kopplade utom när det är tänkt att de ska jaga.

Med hundar ur kategori två blir det lättare för människans att konkurrera. För den här gruppen av hundar är det mesta som rör på sig intressant. Men de är också avlade till att vara mycket lekfulla. Därför är det inte så svårt att ge bollen samma värde som en diamant har för en människa i högklackat. Med (”lite träning”) går det ofta att säga  säga till den här typen av hund: ”Strunt i det där, kolla vart jag kastar bollen istället!” Samarbetsvillig eller lättfintad, det är kanske frågan men detta gör att det ofta går att låta kategori-2-hundar gå lösa.

Hundar i den första gruppen tycker sällan att bollar och andra leksaker har så mycket värde. Att vända ut och in på sig själv för en sketen boll brukar inte vara deras grej. Visst kan de ställa upp och leka en stund men hemma, inte på promenaden. Godis brukar vara gott, för vissa riktigt gott. Men om det på promenaden kan konkurrera med dofter (som andra hundar lämnat) är mer tveksamt. Om hundar i kategori ett är helt lätta att kalla in? Den frågan går det alltså att vända och vrida på. Fördelen är, att när de ägnar sig åt sin favoritsysselsättning (luktar) då står de för det mesta stilla. Därför brukar man ofta se hundar ur kategori 1 gå lösa. 

Nu tror jag du förstår i vilken kategori polarhundar hamnar, i kategori 3, bland hundar som har ett eller två intressen. Den typiska polarhundar brukar vara intresserade av jakt och drag. Och om människan i den stunden ropar tjoho eller nej nej, tja, brukar inte nämnvärt påverka polarhunden.
Finns det hundar som glider mellan kategorierna? Självfallet är det så. En typisk etta, tvåa eller trea är nog inte det vanligaste utan snarare att hunden rör sig mellan kategori ett eller två eller ett och tre, osv beroende på situation.

Går det att motivera hunden med något mer än mat eller lek? Den frågan tar jag upp i nästa text.

Ha nu först en riktigt trevlig påsk!

Kom Fido!

Kom Fido!

4-5 maj, kl 10.00 till 15.00, i Åkersberga.

Det här är en inspirerande helgkurs som brukar roa både hund och människa. Du kommer att få lära dig och prova på en lång rad övningar som alla leder till att din hund får lättare och lättare - att välja rätt, det vill säga att springa till dig och inte rusa iväg efter annat.

Din instruktör har lååååång erfarenhet och har även skrivit flera böcker i ämnet, t.ex: Inkallning är så mycket mera.

Så här säger andra som redan gått kursen:

"Vill bara tacka dig för kursen i helgen, du är grym! Idag var Rossi och jag ute på promenad, och det dök upp ett antal hjortar. Han drog efter och jag skrek "ordet". Han tvärstannade och vände! Tänk att något så svårt kan bli så enkelt!"

Elin o Rossi

”Så nöjd med helgens inkallningskurs. Memea har stor förståelse och kunskap om olika raser och dess olika behov. Tack!!”

Louise Tibell

Läs mer genom att klicka på “kurser” högst upp till höger på den här sidan.

Porträttet är färdigt!

Porträttet är färdigt!

Marie Brandel fd Hagström, nu får jag ge mig och erkänna att tavlan är klar. (Kanske har jag haft lite svårt att slita mig från den.) Hur ska vi göra med överlämnandet? Har du något ärenden till Stockholm i snar framtid? 
Är det någon mer än Maria som har lust att beställa en tavla? (Akryl på duk? 50x60 cm stor till priset 3500 kr.) Skicka mig ett par bilder till: info@memea.se, så målar jag ett porträtt på din hund.

Lyssna så får du!

Lyssna så får du!

Helgkurs för retrievers i Åkersberga den 27-28 april.


Det man vinner på vill man göra mera av, det gäller även för hundar. Därför är det så viktigt att vi ger hunden upplevelsen av att den vinner på att samarbeta med oss. Under den här kursen kommer vi fokusera på en enkel regel: ”lyssna, så får du!” Den regeln håller vi sen fast vid när vi gör övningarna allt mer avancerade. 
Inga förkunskaper krävs då alla hundar tränas på den nivå de befinner sig. Fast…. det blir enklare om din hund kan ”sitt och stanna kvar”.

Instruktören, Memea Mohlin, har skrivit tio böcker om hundträning bland annat: Retrievern som apportör.
Läs mer och anmäl dig på memeamohlin.com/kurser/

Rätt eller fel?

Rätt eller fel?

Det händer att jag bläddrar runt på olika sidor och läser inlägg om allt mellan himmel och jord - i hundväg. Oftast finns det inte så mycket att tycka om själva inlägget men svaren, wow, där går det att hitta det mesta. Enligt somliga är det enda raka att gå tillväga enligt A och enligt andra är det enda raka att göra precis motsatsen. Att tänka i termer av rätt och fel är populärt och det går att misstänka att många argumenterar utifrån hur den egna hunden fungerar. Kruxet är bara att hundar inte fungerar likadant. Det den ena hunden brinner för, är för den andra helt likgiltig. Det som skrämmer den ena hunden på flykten kan faktiskt vara en spännande utmaning för en annan. Hundar skiljer sig åt långt mycket mer än vad vi människor gör. Vi har mycket mer snarlikt tyck o tänk, oavsett om vi är födda och uppvuxna i Kina eller Sverige. Anledningen till att hundar har så olika tänk och att vi människor fungerar mer på samma sätt, beror förstås på att hundar är avlade till olika yrken. Somliga till att älska jakt på fågel, andra struntar högaktningsfullt i fåglar men kan bara inte motstå en guppande rådjursrumpa. Nästa begriper sig inte på jakt överhuvudtaget men har en jäkla koll på allt och alla som närmar sig huset, osv.

Om man drar ut det till sin spets skulle jag vilja påstå att hundar går att placeras i tre kategorier. Först har vi de ”självuppfostrade” hundarna. Det är hundar som i sig själva inte har så mycket driv och energi. De orkar inte riktigt lägga ner så mycket kraft som krävs för att jaga efter katter, harar och annat vilt. Godis är gott absolut, men om människan ska krångla till det så in i baljan för att man ska kunna nå godbiten, då får det nog vara. Middag serveras ju faktiskt också ikväll. Det här är lätthanterliga och behagliga hundar, fast svårmotiverade. Det finns ju inget som den här typen av hund är riktigt angelägen om och därför orkar de sällan engagera sig nån längre stund, i vad det än må vara.

Kategori två är raka motsatsen till den första hundtypen. Här är det mesta skitkul. Det är kul att jaga efter bollar och pinnar, kul att jaga vilt, kul med andra hundar (både att leka som att skrämma dem) kul med folk men även här kan det vara ungefär lika festligt att umgås som att skrämmas. Den här typen av hund är lätt att utveckla eftersom de är så lättbelönade. De tappar visserligen bort sig i både det ena och andra men eftersom bollen brukar ha ett stort värde går det för det mesta att säga: ”Strunt i det där, titta, jag har en boll!”

Kategori tre är den svåra sorten. Här hamnar hundar som har en eller två intressen här i livet. Det svåra är att människan och det vi kan göra, ytterst sällan är något av dessa två intressen. För en drever brukar hare och rådjur vara helt fantastiskt roligt. För vissa terriers kan råtta och allt som påminner om en råtta vara det enda som verkligen betyder något. Att en människa står en bit bort och viftar med oxfilé, är i den stunden helt ointressant.

Visst är det så att sällskapshundar och dvärghundar oftare hamnar i kategori 1, brukshundar oftare hamnar i kategori två och jakthundar i den sista. Men hundar är fortfarande individer och därför händer det både nu och då att en hund blir klart annorlunda än vad man i förstone skulle kunna tro. Som på bilden, en rädd boxer. Men framförallt går det inte att säga att hundar ska tränas eller bemötas på ett eller annat vis. Sådana påståenden visar snarare på hur lite erfarenhet som finns bakom uttalandet. Det finns faktiskt väldigt lite ”rätt och fel” i hundvärlden, eftersom hundar fungerar på så väldigt olika sätt.

Ha en trevlig helg allihop!

Gas och broms för brukshundar, 13-14 april i Åkersberga

Gas och broms för brukshundar, 13-14 april i Åkersberga

Hundar av brukshundsras har för det mesta mycket energi och arbetsiver. Riktiga arbetsmyror brukar de vara och det är ju kul - för det mesta. Men anser de sig inte få tillräckligt med jobb av sin människa uppfinner de gärna egna jobb. Vanliga sådana kan handla om att väsnas när vi möter ”ljusskygga element” på kvällspromenaden, typ Tant Agda som går med käpp. Ett annat kan vara att ha “tusen synpunkter” på andra hundars lek. Något som kan få till följd att det blir svårt att träna eller gå på kurs tillsammans med andra hundar och deras ägare. 
På den här kursen går vi igenom var gas respektive bromsknapp “sitter” på en energisk arbetsmyra. Finner man bara rätt på de där “knapparna” kan man nämligen sätta igång och ha hur kul som helst med sin hund istället för att sitta och tjuvhålla i “handbromsen” hela tiden. 

För mer info. och anmälan gå in under knappen: kurser, upp till höger här på sidan.
Så här säger några röster som gått kursen tidigare: 
"Fantastiskt nyttig kurs."
"Nu ska jag sluta "curla" och istället ha roligt tillsammans med min hund."
"Memea ser verkligen individen och jobbar inte efter att "alla är stöpta i samma form-principen".

Zelda - psykologiska betraktelser

Zelda - psykologiska betraktelser

Under de sista dagarna Bruno var kvar i livet, då när jag till slut inte kunde blunda inför faktum längre, läste jag Åsa Nilsonnes bok Zelda - psykologiska betraktelser. En klart annorlunda liten hundbok som inte alls handlar om sorg egentligen. Samtidigt visste jag att Åsa alldeles nyligen hade förlorat sin Zelda också. Så den här boken hjälpte mig att klara av och säga farväl till min allra finaste Bruno. Rekommenderar den gärna!

Kom och titta på tavlor!

Kom och titta på tavlor!

Nu har jag gått med i en konstnärsgrupp som kallar sig Överbygruppen. Galleriet är just Överbygård, strax utanför Rotebro i Sollentuna. 5 till 28 april visar vi en samlingsutställning, vilket innebär att samtliga i gruppen kommer visa flera av sina verk. Vernissage blir det den 5 april kl 18.30 till 21.00. 
Hjärtligt välkommen!