Min resa genom hunderiet började med vänliga retrievers. Uppfattningen att endast socialt kapabla hundar ska gå i avel blev därmed grundmurad hos mig. Länge trodde jag att den uppfattningen var den gängse i all hundavel. Så småningom kom jag i kotakt med Brukshundklubbens olika tester: Korning, MH. Det blev något av ett uppvaknande för mig. Där testades nämligen alla möjliga egenskaper som jaktlust, kamplust, rädsla i olika situationer, förmåga att avreagera osv osv. Men det jag upplevde som något av det viktigaste, fanns det inte en skymt av. Utfallsproblematiken! Var och varannan hundägare på brukshundklubben hade ju svårigheter med att deras hundar ständigt gjorde utfall mot andra hundar. Med min erfarenhet från alla snälla retrievers fann jag det märkligt att man inte engagerade sig mer för att göra något åt problemet. Så jag frågade runt med fick bara långsökta förklaringar. Till slut var det en gammal bruksräv som snäste åt mig: ”Brukshundar är tänkta att arbeta och tävlas med, inte för att ränna runt i parken och leka med andra hundar”. 

Kanske inte helt sympatiskt i mina ögon men antagligen det korrekta svaret. Våra hundraser har avlats fram till att arbeta i ett visst sammanhang. Inte för att som idag vara familjemedlem och tidsfördriv. Retrievern ska under jakt och på prov (simulerad jakt) hämta in fåglar och under den tiden helt bortse från andra hundar. Något motsvarande finns inte i bruksklasserna. Det mest sociala i brukssammanhang är platsliggning i grupp och där ska hundarna bara ligga still. 

I nästa avsnitt kommer (min) förklaringen till varför så många individer ut bruksraserna vill hejda andra hundar som leker eller springer fort.
Fast du! Oavsett om du har retriever eller brukshund eller någon annan ras är du välkommen till vår rallylydnadskurs den 27-28 jan. Läs mer här!