Vi människor strävar alltid efter att bli bättre, rikare, duktigare osv. Att vara förnöjd med det man har och dessutom med något som inte är perfekt— det är svårt. I mitt arbete som hundägarcoach möter jag många människor vars hundar inte lyder eller på nåt sätt inte fungerar som det var tänkt. För dem berättar jag ibland om lilla fröken kelpie. Det här hände på sent 90-tal, vi hade fått i uppgift av SLU (statens lantbruksuniversitet) att ta fram en granrötehund. En hund som kunde markera och därmed berätta om ett skogsbestånd med växande gran var friskt eller fullt med röta. Problemet då förtiden (kanske samma än idag?) var att varken köparen eller säljare av en skogsareal visste om skogen bestod av prima virke (värdefullt som bara den) eller var sjukt och därmed endast dög som massaved.

På min lott föll alltså att utbilda den där hunden. Av en kompis kompis fick jag låna ett par hundar, bland annat en Australian stockdog (working kelpie). Men projektet blev försenat, vi kom igång först två veckor senare än beräknat. Under den tiden fick fröken kelpie leva tillsammans med oss och våra övriga hundar. Det var väl egentligen inget fel på frökens uppfostran men reglerna hon var van vid överensstämde inte med de vi hade. Hon snodde käk, rotade runt bland begagnade blöjor, bet sönder saker. För att sammanfatta det hela var fröken Kelpie överallt där hon inte skulle vara. Oj så jag retade mig på henne! Djä-la hund! Till slut kom projektet i alla fall igång och då visade det sig äntligen att lilla fröken var precis så duktig och tjänstvillig i arbetet som vi hade misstänkt att hon skulle kunna vara.
Det märkvärdiga som sen hände var att jag efter en tid upptäckte att jag hade slutat reta mig på henne. (Trots arbetet hade hon fortfarande energi kvar till att sno mat och rota i badrummet efter blöjor.) Men när hennes fördelar var så påtagliga, förbleknade liksom hennes dåliga sidor. Så mitt råd är att det kan vara smart att utveckla de positiva sidorna istället för att stirra sig blind på de dåliga. I bästa fall kan det vi gör även resultera i att hunden har mindre ork kvar till dumheterna.

Ett sätt att kanalisera hundens energi kan vara att lära den rallylydnadsmoment. Till helgkursen den 27-28 jan har vi två platser kvar. Obs även reducerat pris, läs mer här!

Vart granrötehundsprojektet tog vägen? Jodå, vi fick fram två hundar som jobbade på riktigt bra. Men tyvärr lyckades inte SLU riktigt få med skogsägarna, de fann det lättare att förlita sig till apparater och tester än till hundar.