Lättare sagt än gjort, det vet jag av egen erfarenhet. Men ansträng dig att hitta en sund ras och kolla upp föräldradjurens hälsa så noggrant du bara kan. För det gör så ont - i hunden, i din plånbok och i dig när hunden blir sjuk. Att sitta med ett håglöst litet liv i famnen och inte kunna lindra dess smärta är en rent vidrig känsla. För att inte tala om att tvingas avliva en glad och käck hund alldeles för tidigt. Själv fick jag göra det med en tik vars (förenklat utryckt) ena framben slutade växa vid 4 månaders ålder. Valpen visste inte om vilket allvarligt problem hon hade utan busade runt som alla valpar gör, bara lite halt. Mina barn var i tioårsåldern när det hände. Usch så ledsna vi var!

Att hitta en frisk hund är rena djungeln eller lotteriet, hur man nu vill se det. Själv skulle jag önska att veterinärerna öppnade upp och lät oss få se hur hundarnas sjukjournal ser ut. Visst, jag vet också att de perfekta avelsdjuren inte finns. Att alla hundar har någon skavank och att det därför alltid finns en viss gambling med all uppfödning. Men som det är idag möter jag så många valpköpare och hunduppfödare som säger att "om de bara vetat då vad de vet idag om den eller den hundens sjukdomshistoria skulle de aldrig köpt efter eller använt den individen i avel. Vad som är sant och vad som är efterkonstruktion har jag ingen aning om. Men jag tror att hundaveln skulle se annorlunda ut om journalerna öppnades och det inte längre gick att mörka om hundars hälsa.