För ca 8 år sedan bytte jag ras från border collie till malinois. Från vallhund till brukshund alltså. Men även mallen har ju ett förflutet som vallhund. Snabbt visade det sig att skillnaden var stor. Mest påtagligt var förmågan till simultankapacitet. 

För en vallhund är det helt nödvändigt att kunna ha många bollar i luften. Den måste ha förmåga att vara helt fokuserad på fåren och reagera på minste rörelse från varje individ och samtidigt vara precis lika uppmärksam på vad föraren säger till den. Denna ”split vision” måste dessutom fungera oavsett om hunden rör sig sakta eller rusar på i full fart. I vallhundsvärlden säger man att hunden måste vara öppen och att den inte får ”låsa” sig på något.

Efter närmare 20 år med BC (som alltså hör trots att det med blicken fastnat på något) var det rätt frustrerande med en hund som påstod sig bara kunde göra en sak i taget. Han kunde vara uppmärksam på det jag sa eller springa. Men han kunde inte springa och samtidigt höra vad jag sa. Toppa sedan det med ett stort intresse för rådjursjakt. Efter 30 år med hundar som gått lösa till 80%, skulle jag nu börja gå med kopplad hund på promenaderna?? Över min döda kropp! Jo, ungefär så dramatiskt var det för mig. Det här blev upptakten till en träningsmetodik som mycket kortfattat skulle kunna döpas till ”Lyssna, så får du!” Det handlar inte om några revolutionerande tankar utan kort och gott om att få hunden att komma när man ropar oavsett vad den just då har för sig. Men genom att låta övningarna hugga i varandra som kuggarna i ett maskineri blir det betydligt enklare att få hunden att förstå budskapet.

Mycket kortfattat går det till så här. 

  1. Få hunden mer kontaktbenägen.

  2. Få hunden att inse vitsen med ”spelreglerna”dvs. lyssna så får du.

  3. Be hunden att fortsätta hålla sig till spelreglerna även när störning läggs till.

  4. Få hunden att respektera att samma spelregler gäller även när avståndet till människan blivit större.

  5. Allt ovanstående trots att hunden nu springer fort.

Inget nytt under solen alltså. Det handlar om kontakt mellan hund och förare oavsett situation. Men genom att bygga upp det hela systematiskt och lägga kloss på kloss och hela tiden se till så hunden upplever att den vinner på att samarbeta, går det att snabbt avancera träningen. 

Det här tänket återkommer på alla mina kurser och responsen har bland annat låtit så här. 

Allt förklaras på ett pedagogiskt sätt med inslag av humor som får oss kursdeltagare att slappna av och känna oss bekväma. Memea har en otrolig förmåga att möta alla på deras nivå. /Maria

Vi lyckades! Vi kunde kommunicera och möta varandra utan tjafs och vi hade inte en tråkig stund på hela helgen. /Jennie

Alla övningar med direkt återkoppling är suveränt = det är då jag lär mig bäst. /Susanna Blomberg

21-22 sep blir det ”Gas och broms för brukshundar”. Än har jag två platser kvar där. Läs gärna mer genom att klicka på knappen: KURSER