Fröken långnäsa

Fröken långnäsa

Inser att jag glömt att visa den här nobla varelsen med sin lätt konvexa näsa. (Eller hete det nu konkav? Jag tänker på arabhästar men då blir det bara ännu vimsigare.) Hon blev så slät i pälsen, överraskar mig själv. Men det är lite av grejen med det här målandet. Motiven får på något sätt eget liv, bestämmer liksom själva hur de ska ta vägen och utvecklas. Det här var fröken spjuver som blev till eleganta damen.
Hon är gjord i akryl på duk, 50x60 cm stor och priset är 3500 kr.

En lite skir varelse

En lite skir varelse

Nu har jag fått stå några dagar i ateljén igen. För det mesta är jag där själv, ja om man inte räknar in Bruno, som ligger i sin korg och snusar och fiser. (Mycket av den varan för tillfället.) När jag målar lyssnar jag på låg musik, överstrålas av massor av ljus och låter mig själv få vandra in i färgerna. Jag fascineras av vad som händer när olika färger möter varandra. Turkos på rosa blir t.ex. en väldigt bra effekt av skugga. Pensel gillar jag måttligt, svamp och målarkniv är bättre och mest njutningsfullt är att använda fingrarna.
På den här lilla aussin la jag mycket krut på bakgrunden och lät sen bakgrunden gå upp i hunden (och på så vis göra halva jobbet åt mig). Så här i efterhand bannar jag mig själv för att hålla på för länge. På torsdag ska jag tona ner ögonen för de blev lite väl kontrasterande. Men visst blev hon söt!
50x60 cm stor, akryl på duk, pris 3500 kr

fullsizeoutput_a36.jpeg

Så här blev det!

Så här blev det!

Så var de tre beställningarna klara! Från början var jag lite småskraj för jag har så svårt för att bli styrd. Får jag en uppgift på en målarkurs knyter det sig ofta för mig. Det är som om vad som helst kan bli målat men inte något på just det där temat. Så tramsigt av mig! För sen när alla gått vidare med nästa uppgift, då dyker jag ofta tillbaka och målar på det där temat som inte alls ville sig veckan innan. Tack och lov knöt det sig inte alls den här gången och var faktiskt riktigt kul också. Resultat går att se här. (Tyvärr var det svårt att undslippa spegelreflexer i glaset.)

fullsizeoutput_3ba.jpeg

Första steget ut från komfortzon

Första steget ut från komfortzon

För någon någon dryg vecka sedan skrev jag på min facebooksida att jag hade fått i uppgift att ta emot tre beställningar och måla dem. Att måla efter eget huvud eller efter någon annans önskemål är nämligen två vitt skilda saker. Tavlorna skulle bli ca 30 x 50 cm stora. Genast fick jag in en radda önskemål ur vilka jag valde ut tre. Så här långt har jag hunnit bli klar med en, den andra är halvklar och den tredje är precis påbörjad. Du ser två av dem här.

fullsizeoutput_a1e.jpeg
fullsizeoutput_a1f.jpeg

Vem kommer?

Vem kommer?

I förra veckan stannade jag till vid Scoutstugan i Svinninge och bestämde mig för att det var dags att upptäcka en ny promenad. Underbart väder, vacker terräng - så härligt! Vi tog oss ned till en stig längs med vattnet och där hittar jag en klippa att slå mig ner på. Solen lyste i Brunos päls och på hans andra sida, det mörka vattnet. Precis då hör vi röster på avstånd och det får Brun att sträcka upp sig och tyst morra. (Han tar hand om sin matte han.) Att bestämma sig för vad jag skulle måla när jag kom fram till ateljén var inte längre svårt.

Måtten på den här tavlan är 36 x 51 cm och priset för den 3000 kr.
Vill du höra mer om tavlan får du gärna mailar mig på info@memea.se

fullsizeoutput_a19.jpeg

Från konstnär till hundägarcoach och sen tillbaka?

Från konstnär till hundägarcoach och sen tillbaka?

När jag var sju år bestämde jag mig för att bli konstnär och den tanken behöll jag tills jag blev ungefär 19. Nu långt senare har jag frågat mig själv var den övertygelsen kom från. Vad vet sjuåringar om olika yrken? Fast min moster var silversmed och mormor målade på porslin. Mamma hade som liten fått höra att hon inga konstnärliga talanger hade. Så antagligen var det hon som drev på mina konstnärsdrömmar. Det har jag förstått först helt nyligen. (!)
Som 19 åring for jag ned till Frankrike, det ska ju alla blivande konstnärer göra. Men stämningen på konstskolan var uppgiven. “Det går inte att livnära sig på ett konstnärsskap”. Det var väl det enda jag fick med mig från den skolan. För att dryga ut min skrala ekonomi det året jobbade jag extra, hos en riktig hundmänniska. Hon drev ett hundpensionat, födde upp tervurens och schäfrar och utbildade dem till väktarhundar och så hjälpte hon hundägare som hade problem. Kunde hon, kunde jag! Hem for jag och berättade för mina föräldrar att på konst gick det inte att livnära sig däremot som hundtränare. Detta var 1980. Nu längtar jag tillbaka till mina ursprungliga drömmar. Kanske går det till och med att förena dem!?

fullsizeoutput_55b.jpeg