Från bastard till labradoodle, del 5

Nyligen läste jag en text om att skola, nyhetsrapportering, politiker med flera strävar efter polarisering. Det ska vara rätt och fel, vitt och svart. Nyanserade samtal är inte vad nutidsmänniskan strävar efter. Ur det perspektivet kan man verkligen fråga sig vad det är jag håller på med när jag sitter här och hytter åt alla väderkvarnar på en gång. Med den här serien har jag inte för avsikt att säga att jag vet svaret. Däremot har jag velat peka på ett stort systemfel och på några av de myter jag upplever att vi uppfattar som sanningar. Och är det någon som missat det, är det våra hundars hälsa som är prio ett för mig.

Fundera på orsaken
För oss som vet hur jättesvårt det är att få fram friska, rastypiska hundar är det minst sagt knepigt att upptäcka att många människor idag glatt köper en blandrasvalp för samma peng som de kunnat få två eller tre rasrena valpar för. Men istället för att förfäras över människors dåraktighet (jo, det är så vi gamla rävar resonerar) borde vi kanske fråga oss vad det är dessa människor tror att de köper eller tror att de undviker att få, om de köper sig en ”designerdog”, en mix mellan pudel och något mer.

Enhetlig och vacker?
Själv har jag ofta fått höra att uställningsvärlden kräver den utveckling som pågår. Vill man som uppfödare kunna sälja sina valpar måste man hänga med och få fram ännu ”vackrare” hundar än vad som fanns igår. Ur det perspektivet är det spännande att vi här har en grupp människor som är beredda att betala två till tredubbelt för en hund som inte ens går att ställas ut. 

Frisk? 
En gång i tiden stod renrasig valp för kvalitet. Jag vet inte hur utbredd uppfattningen är men en av de labradoodle-ägare jag pratat med hävdade att rasrena hundarna i större utsträckning är sönderavlade och att risken för rasbundna sjukdomar var mindre vid köp av blandras. Ett argument som i och för sig ett av de större försäkringsbolagen tycks dela eftersom försäkringspremien för blandras är lägre än vad den är för flera renrasiga hundar. 

Funktion eller utseende?
Vad är det som är så attraktivt med dessa designerdogs? När jag bläddrat runt bland dessa uppfödares hemsidor slås jag av att så många påtalar att deras hundar är eller håller på att utbildas till vårdhundar. Det sägs också mycket om hur vänliga, lugna och lättlärda hundarna är. De pratar alltså om funktion. Fast de talar inte om funktion i bemärkelse jakt- eller vall-hund utan om hundar som är duktiga på att bete sig bland folk. Först blir jag full i fniss och sen får insikten mig att tappa hakan. Inom den etablerade hundvärlden kan man tävla i nästan lika många grenar som det finns hundraser, nä, men i iallafall som det finns hundtyper. Men den funktion dagens människan framför allt frågar efter, den har vi missat. Nog har vi en hoper sällskapsraser. Men har aveln där främst handlat om att få fram ”vänliga, lugna och lättlärda hundar”? Eller har aveln av de raserna främst gått ut på att få fram så vackra hundar som möjligt? Det den här gruppen valpköpare letar efter, det tror de sig ha större chans att finna bland en mix av raser, än om de satsar på en av de raser som det mixtrats med. 

Myt och folktro?
Det riktigt stora argumentet för labradoodle med flera, har att göra med allergier. Man tror att en mix mellan pudel och något annat skulle ge hundar som är mer ”allergivänliga”. Varför inte satsa på pudel direkt? Varför göra sig omaket att blanda ut den eftertraktade pälsen som inte fäller med en ras som fäller? Förklaringen har antagligen att göra med att personen som först myntade begreppet labradoodle, utbildade vårdhundar och använde sig av labbar. När han fick uppdraget att utbilda en hund som hjälp åt en allergisk person avlade han ihop labbe med pudel. Men är det pälsen som inte släpper som gör hunden lättare att handha för allergiker? Vad jag har förstått är det ämnen i hundens saliv och olika kvalster som gör det svårt för allergiker. Går det att misstänka att en hund som badas en gång i veckan skulle ha renare päls med mindre saliv och kvalster i, än en hund som badas 4 ggr om året (vilket ofta är fallet med korthårshundar)? Kan det vara så utställningsvärldens extrema pudelfrisyrer fått folk att avstå från pudel och istället satsa på en hund med fleeceartad päls. Fleece? Låter det som om den pälsen skulle vara lätt att kamma ut?

Det här var sista avsnittet i den här serien. Om du funnit det intressant får du gärna dela. Har du ngt ämne du vill att jag ska skriva om? Kom med förslag! Vill du mest bara tala om hur fel jag har? Skriv då gärna en serie själv!

Till webbkursen som börjar den 21 okt går det fortfarande bra att anmäla sig.
9-10 nov blir det en kurs i min hall i Åkersberga: Gas och broms för brukshundar.
Du hittar alla mina kurser under knappen kurser i menyraden.
Vill du träffa mig som hundagarcoach och få ”verktygen” som hjälper dig i vardagen med just din hund? Klicka på hemknappen högst upp i menyn.