6. - "Hajjarå!"

När jag var i 40 års åldern hade jag två glada hundar i 30 kilosklassen. Jag hade även en väninna som upplevde sig vara oerhört älskad av mina hundar. Beviset var hur de kastade sig över henne och hälsade, (rent våldsamt) när hon kom hem till oss. Att det skulle vara hon själv som jagade upp dem - det förnekade hon stenhårt. Själv fann jag inte det hela lika lustigt. Nästa gäst ville ju inte bli välkomnad med den här hysterin. 

-Men det gör inget, sa min väninna. Det är bara kul att de blir så glada! 

Flera gånger försökte jag prata vett med henne men det var verkligen att prata för döva öron. Till slut bestämde jag mig gör den drastiska vägen.

Eftersom Karin tog bussen visste jag precis när hon skulle komma in genom min ytterdörr. Fem minuter innan det skulle ske började jag busa upp hundarna. Till slut stod jag där och höll var hund i nackskinnet och hetsade dem med min allra mest entusiastiska röst. 

”Nu kommer Karin!”

“Nu kommer hon!”

“Var är Karin?”

“Är det hon!”
I samma stund som Karin öppnade dörren släppte jag båda hundarna. De störtade fram och kastade sig över henne, som vore de vilddjur.

Det blev faktiskt lite mycket, även för Karin och i fortsättningen hälsade hon betydligt mer civiliserat på mina hundar. 

Vill du få (lite mer civiliserade) råd gällande din egen valp, unghund? Vardagslydnad, problemträning, tävlingsinriktad träning? Gå in på min sida memeamohlin.com och boka in en tid under rubriken personlig träning. Bor du inte i Stockholmstrakten? Zoom funkar super!