3. Jag hälsar strax

När mina egna döttrar var små hade jag en glad och yster flatte och en nästan lika flamsig border collie. Att hämta hem ungarna från dagis vara på den tiden rätt laddat. De var trötta till bristningsgränsen. Jag hade matkassar i båda händerna. Stort ystert pusskalas med uppspelta hundar? Inte riktigt läge! Visst försökte jag några gånger men det slutade alltid med att barnen vrålade över dessa ”dumma hundar” och snabbt stod flatten intrasslad i en eller rent av två matkassar med krossade matvaror under fötterna.) 

Så i ren överlevnad (från min sida) fick hundarna lära sig att hålla sig ur vägen för oss. När barnen en liten stund senare hade barrikaderat sig i respektive rum och matvarorna hunnit förflyttas in i kylskåpet, då satte jag mig på huk och gullade med dem. Största fördelen med att senarelägga hälsningen, var att hundarna nu lugnat ner sig och inte längre var så tossiga. 

Idag har jag inte längre små tjuriga barn i sällskap, när jag kommer hem till min hund. Men jag har behållit vanan att bara säga hej i förbifarten till hunden, gå in och komma i ordning och först därefter hälsar jag på riktigt. Genom att göra så här behöver jag inte lägga någon energi på att lära hunden att inte hoppa eller att hälsa fint. Hundens upphetsning har redan lagt sig när jag böjer mig ned för att gosa.
Så mitt råd är: gör skillnad på hälsa och leka och väv inte ihop de två sakerna.