6. Hål i huvudet!

Hundar är hundar och det fortsätter de vara oavsett hur mycket vi ser på dem som vore de våra egna barn. 

När min egen Bruno (Malinois) var ca 5 mån började jag bli rejält stressad över hur han betedde sig mot damer. Med vuxna hanhundar var han helt ok men tikar rusade han fram till och utan att ens stanna upp och hälsa for han som en torped in under magen på dem för att komma åt och ”studera” deras undre regioner. Ingen kort liten sniffning, snarare en gynundersökning. Att jag bråkade på honom tycktes han mest rycka på axlarna inför, tiken sa ju inte ifrån. 

Till slut inser jag att han måste få träffa en vuxen dam av sin egen sort och att det är bråttom. Blir barn tillrättavisade tar de till sig och backar undan. Med tonåringar finns risken att de istället svarar upp och går i försvar. Bruno var 5 mån och tydligt intresserad av det motsatta könet, med andra ord - helt klart i puberteten. 

Så vi far till Lolly som är en bestämd malinoistik på sex år. Bruno är Bruno och rusar fram till Lolly på sitt vanliga otrevliga sätt och själv vågar jag knappt titta. Lolly tar honom omgående ”i hampan” och Bruno skriker som en stucken gris. I den här situationen är sekunder mycket långa och jag lyckas inte hålla mig utan hojtar åt Lolly att ”nu räcker det!”. (Dumt av mig!) Skrikande springer Bruno fram till mig . Helt snabbt kollar jag att det inte gått hål på honom och promenerar sen vidare. 

Vad gör dumsnuten då? Jo, rusar tillbaka till Lolly och agerar lika klantigt igen. Den här gången har jag vett nog att hålla för öronen och titta bort även om det skriker i mitt ”modershjärta”. Föga överraskande droppar det sen blod från ett sår i pannan på honom och det är bara fara iväg till veterinären och sy ihop. 

Hade Lolly behövt ta i så hårt? Kanske inte, om jag hade sökt upp Lolly tidigare när Bruno bara var 3-4 mån gammal. Kanske inte, om jag hade hållit tyst och inte försvarat honom genom att hojta till åt Lolly vid den första tillsägelsen. När jag sen snabbt kikade på honom upplevde han kanske även det som att jag stod på hans sida och begrep därför inte att det var han själv som betedde sig illa. 

Nåväl efter det här uppläxningen ändrade Bruno helt strategi och i fortsättningen hälsade han först artigt och nosade tikar därefter ”där bak” men lyssnade genast när tiken visade att hon fått nog. Lolly blev dessutom Brunos stora favorit  här i livet. 

Rätt eller fel av mig men jag tror stenhårt på det där med: If you go to Rom, do as the romans do.