För vem är konflikten jobbigast?

För vem är konflikten jobbigast?

Vi kan börja med att konstatera att konflikter är urjobbiga! Att själv vara den som startar konflikten gör den näppeligen mindre jobbig, tvärsom. För att lägga ytterligare lök på laxen, konflikten gäller dig och ditt barn eller hund. Hua!
Tyvärr föds varken barn eller hundar i “färdigt skick”. Gott uppförande måste vi lära dem och det inkluderar en del konflikter. Men eftersom sådana är så kanonjobbiga har vi ofta bråttom att gå vidare och få återgå till trevnad och harmoni.

Nyligen såg jag två olika händelser men där skeendet i stort var detsamma. Det första är grannarna. Modern har just upptäckt att tonårsdottern stulit pengar ur hennes plånbok. Först säger modern ifrån men med ett något frågande tonfall. Dottern tittar inte ens upp. Modern hinner tänka ett varv till och inser att det verkligen är så, dottern har tagit pengar. Så hon upprepar budskapet, fast nu med hög röst. Häftigt reser sig dotter upp och svarar:
-”Jag hör dig! Du behöver inte skrika åt mig! 

Modern överraskas av dotterns utspel och kanske har dotter rätt i att hon tog i väl mycket och svarar därför:

-”Förlåt att jag skrek men hur…?”

-”Jämnt ska du skrika och gapa åt mig…..” 

På en tiondels sekund har dottern lyckats svänga hela situationen. Nu är det inte längre dotter som står på de anklagades bänk. I ett nafs är grundorsaken till konflikten, pengastölden helt borttappad och istället är det dottern som anklagar modern för bruket av hög röst.

(Det är märkligt hur lätt det är att se vad som sker när man sitter bredvid. Är man själv involverad fattar man oftast ingenting.) Kan hundar agerar på samma sätt som tonårsdöttrar? 

Litet inhopp: 17-18/8 ger jag en spårkurs. Läs mer om den: memeamohlin.com/kurser

Nu är det hundägaren som försöker kommunicerar med sin hund istället för att bara dra i kopplet. (Människan vill nå en så god kontakt med sin hund att hon även kan ha den lös och då finns ju som bekant inget koppel att dra i.) Det finns en frestelse som kvinnan inte vill att hunden ska gå fram till. När matte tar kontakt och ber hunden att följa med förbi tittar hunden sekundsnabbt upp men bestämmer sig sen för att gå vidare fram till korvbiten. Hallå! Säger nu hundägaren och tar ett hastigt steg mot hunden varpå hon även stampar till i marken. Agerandet får hunden att vakna till, att reagera. Nöjd över hundens reaktion kallar kvinnan hunden till sig med glad och vänlig röst. Nope, hunden tänker inte komma. Det kvittar sedan hur mycket människan lockar och pockar hunden tänker inte följa med. Den har inte nämnvärt låg kroppshållning. Den ser inte rädd ut, snarare sur.

Fast vänta nu, hur reagerar man själv när man blir tillsagd? Blir inte vi också  förnärmade först och försöker hitta sju tusen ursäkter till vårt försvar? Därefter går vi en tid och grubblar och inser kanske efter en stund att (helvete) den andra har faktiskt rätt. Kanske måste vi acceptera att det gör ont för de allra flesta att bli tillrättavisade. Klarar vi själva av att genast förhålla oss till nya förslag, genast bli glada och vänliga på nytt? Kanske ska vi inte ha så brått att genast bli sams igen. Kanske behöver den andra få bli lämnad ifred en stund och ges utrymme att landa. Risken finns att vi suddar till budskapet när vi har för bråttom att bli sams igen, varpå den andre uppfattar det som att vi ber om ursäkt för att vi sa ifrån. På det viset lär konflikterna inte bli färre med tiden. 

Titta gärna in på höstens kursprogram: memeamohlin.com/kurser

Dubbla signaler

Dubbla signaler

För många år sedan låg jag på mattan och gosade med en tioveckors valp. Ganska snabbt blir det fel. Valpen är glad och uppspelt över att jag ligger ned på golvet och i sin iver att få ut maximalt av stunden krafsar hon mig  tvärs över ansiktet. Det gör ont. Riktigt ont och det får mig att skrika till. Valpen reagerar genast och kryper ihop och blir påtagligt låg. Fast jag menade ju inte att skälla på valpen. Det var en spontan reaktion inför smärtan och inte mer än så. Så jag gullar med valpen och ser till att hon blir på bra humör igen. Det lyckas - alldeles utmärkt. Men så fort hon når jämvikt blir hon lika uppspelt igen varpå hon återigen drar med klorna tvärs över mitt ansikte. Nytt överraskat skrik från min sida. Återigen blir valpen väldigt låg och återigen muntrar jag upp henne. Vilket lyckas och sen kloar hon mig över ansiktet en tredje gång. Jag blir inte förvånad och skriker därför inte till men reser mig upp och överger situationen.

En tid senare hamnar tiken i en snarlik situation med den vuxne bordercolliehanen. De ligger båda på rygg och nojsar, fäktar tänder med varandra. (Älskar när hundar leker på det sättet.) De är båda lugna. Det hörs inte mer än ett stilla klapper från deras tänder och så diverse fnysningar. Men så vill tiken mer och reser sig upp. Halvklantig som hon är lyckas hon få in en tass i hannens mun precis om hon häver sig upp. Border collien reagerar ungefär som jag med ett missbelåtet högt ljud. Han hugger inte efter henne, det behövs inte hon viker genast ner sig inför hans skrik och kryper ihop till en liten boll med öronen långt tillbakadragna och svansen försiktigt viftande mellan haserna. 

Så här långt upplever jag att border collien och jag agerade på mycket snarlikt sätt. Men här tar det slut. Hannen gör nämligen inga som helst försök att få tikvalpen på bra humör igen. Istället går han och lägger sig en bit bort. Och bara hon tittar åt hans håll rycker det i överläppen på honom. Det går kanske att säga att han inte vilseledde henne genom att ge henne fler försök. Eller att han inte suddade ut det missnöjda budskapet utan stod fast vid det genom att överge henne. Kanske var det där tiken missförstod mig? Som de sociala varelser vi människor är vill vi ju att alla ska vara glada hela tiden. Mina försök att få tiken i balans missuppfattades kanske av henne som att jag ångrade min reaktion och försökte blidka henne? 

Apropå valpar, den 3 sep startar jag en kurs för valpar av brukshundstyp. Det vill säga livliga, temperamentsfulla, ofta högljudda och viljestarka småttingar. Med bara en typ av valpar på kursen blir det lättare att koncentrera sig på just det som är viktigt för dessa små juveler: memeamohlin.com/kurser

Vill hon trots allt?

Vill hon trots allt?

Helt ärligt är jag fascinerad över att ageranden, könsroller, är så precis desamma oavsett om vi har två eller fyra ben.

En gång i tiden levde jag med en två tikar, Emma och Mimla. Mimla var det synd om. Hon var en sån där dofta-gott-tik. Hanhundar upplevde att hon luktade löp året runt, oavsett var hon befann sig i löpcykeln. Dessutom var Mimla inte så självsäker. Det hände att hon gjorde världens utfall och sen stod där stel som en pinne med en stor tuss av hannes päls i munnen utan att hannen alls förstod budskapet. Emma hade inte samma problem. Dels luktade hon inte lika förföriskt och sen hade hon det där — pondus. Det räckte med att hon lyfte en aning på läppen för att hannen  genast skulle ge upp tanken på att uppvakta henne och - istället återvända till Mimla.  

Men Mimla gjorde även en miss och det är framförallt den jag tänker på när jag skriver det här. Som den sociala retriever hon var, ville hon inte skapa osämja utan vara sams med alla. Så de gånger hannen verkade förstå budskapet och faktiskt slutade upp att flirta med henne kunde hon gå fram och ge honom en slick i mungipan. För mig som utomstående såg det ut som om hon sa något i stil med: Vi behöver inte vara osams, respektera bara att jag inte löper. Inte helt  väsenskilt från en ung kvinna som leende eller kanske rent av nervöst fnittrande säger åt en man att sluta göra närmanden. Hon vill heller inte stöta sig med mannen men ändå inte ha sex.
Jag skriver det här för jag fick nyligen frågan:
”Min tik fräser och spottar åt hannen men sen går hon ändå fram och slickar honom i mungipan. Vill hon trots allt? 

17-18/8 håller jag en spårkurs. Låt din hund få använda sin näsa och upptäck själv vilken enorm kapacitet din hund har! Mer info här: memeamohlin.com/kurser

Augusti

Augusti

Nu är jag på plats i träningshallen i Åkersberga efter semestern igen!
Har du frågor gällande din hund? Vill du få en träningsplan i syfte att lära din hund att .......? Hör av dig! På tis, ons och torsdagar mellan 13 och 19.00 erbjuder jag personlig träning.
De kurser jag ger i augusti är följande:
17-18/8 Bruks.
Spår, lydnadsmoment och allt övrigt som hör till.
24-25/8 Kom Fido!
Få din hund att komma även när annat lockar
27/8 Valpkurs för retrievers
och andra jakthundar där lyhördhet och samarbete är viktigt.
31/8-1/9 Hundmöten
För dig vars hund har onödigt många och högljudda "synpunkter" gällande mötande hundar.
Läs mer på hemsidan memeamohlin.com/kurser

Två nya typer av valpkurs

Två nya typer av valpkurs

Ibland får jag frågan av nyblivna hundägare: Hur får jag valpen att växa upp till min bästa vän? Svaret på den frågan är enkel: Agera själv som en riktigt bra vän.

För en riktigt bra (mänsklig) vän har vi tid. Ibland till och med fast tiden egentligen inte finns där. Riktigt bra vänner brukar ha roligt tillsammans, har gemensamma intressen. Man skulle kunna ”översätta” det till att de leker bra tillsammans.
Mänskliga vänner kan inte läsa ens tankar. Därför blir det klart enklare för min vän att agera som en sådan om jag även kan säga nej ibland. Har jag svårt för att tala klarspråk uppstår lätt missförstånd och ”fnurror på tråden”. Därför vinner alla parter (i långa loppet) på att jag är ärlig med vad jag känner och tycker.  
Med hunden händer detsamma som med en mänsklig vän den dag jag inte längre har tid eller engagemang för hen. Har jag inte längre tid för ”vårt roliga” börjar även min vän att odla nya intressen och de lär antagligen inte inkludera mig. Vår vänskap kommer reduceras till kompis och sen i värsta fall till att vi bara upplever oss som bekanta. 
Så det är verkligt inget hokus pokus med mellan två människor eller människa hund. Den vi har tid och engagemang för, den vi har roligt tillsammans med, den vill gärna bli vår vän. 

I augusti startar jag två valpkurser. En för hundar av brukshundstyp och en för retriever och andra jakthundar där samarbete är av stor vikt. Här hittar du mina kurser: www.memeamohlin.com/kurser eller klicka på knappen: kurser, här på sidan högst upp till höger..

Det här med tjat är väl märkligt!

Det här med tjat är väl märkligt!

De flesta av oss (om vi lägger handen på hjärtat) tjatar emellanåt. Det handlar kanske om att hunden drar i kopplet, att den skäller vid fel tillfälle eller vad det nu kan vara. Och vad gör vi då? Jo, ”det där”. Vi säger eller gör återigen ”det där”. Men om ”det där” fungerade, varför behöver man då göra det ännu en gång? Borde inte vetskapen om att vi tjatar vara nog som bevis för att vi ska begripa att det inte är effektivt? Hade det haft den effekt man önskade skulle man ju inte behöva göra “det där” så snart igen. 

Så varför tjatar vi? Varför säger vi, gör vi, om och om igen något som vi vet att vi antagligen måste upprepa alldeles strax? En anledningen till att vi tjatar kan bottna i att vi själva TYCKER att det borde ha effekt. Gjorde någon så mot oss, skulle vi absolut bry oss. Lite märkligt egentligen kanske, innerst inne vet vi ju att det inte är intressant hur vi själva upplever något, det är mottagaren det ska göra intryck på. 
En hundägare sa nyligen: Nån gång måste ju hundskrället begripa att hon aldrig når fram men att jag blir vansinnig varenda gång hon kastar sig i kopplet efter en ekorre. 

Andra gånger är det kanske inte metoden i sig som är felet. Det vi tjatar om skulle kanske fungera  - om det gjordes vid ett annat tillfälle. 
En familj jag mötte hade två hundar, en mindre och en större. Den lilla hunden blev väldigt upprörd över förbipasserande.  Den såg redan inne i hallen när någon var på väg förbi huset och började då genast skälla och störtade sen ut i trädgården. Hundens skällande fick alla i familjen att rusa dit i syfte att tysta hunden. Det lyckades, de fick alltid tyst på hunden men nästa gång någon gick förbi huset var det samma visa igen. Fast obegripligt var inte deras agerande för den andra hunden - den som inte blev upprörd och därför inte tappade huvudet i upphetsning -  den kunde tågordningen precis och dröp redan på lillhundens första skall, ner i källaren för att slippa den påföljande ordväxlingen. 

En annan förklaring på vårt tjatande är vår självupptagenhet. Vi minns egna segrar men glömmer lätt bort andras. Att dra/rycka hunden tillbaka när den drar i kopplet är väl en typisk sådan. Vi minns att vi hejdade hunden men glömmer bort att hunden fem sekunder senare blev belönad för precis samma agerande, koppeldrag, när vi lät den dra sig fram till nästa doftfläck.

Vad borde vi göra istället för att tjata? Tricket heter: förekomma. Ibland är det svårt att se vad det skulle kunna vara, andra gånger är det helt uppenbart - i alla fall för en utomstående. En familj berättade nyligen att hunden alltid störtade in efter promenaden, rusade in i köket och hoppade upp på diskbänken. Hur mycket familjen än härjade på hunden gjorde han ändå så där. Men om de nu var två om hunden, varför stod inte en av dem posterad vid diskbänken redan innan hunden  släpptes lös i hallen och förhindrade hundens framfart?

Skulle du också vilja få hjälp av utomstående ögon som kan se vilka rutiner du kan ändra på? Missa då inte sommarerbjudandet om 5 lektioner för priset av 4. Du hittar mer info. om mig och lektionerna genom att klicka på: memeamohlin.com 




5 för 4!

5 för 4!

Sommarerbjudande, få fem lektioner till priset för 4!
Klart du ska ha kul och lära din hund en massa saker under semestern! Börja smart och ta några lektioner innan din semester börjar, så du har de verktyg du behöver för att träna på ett både roligt och effektivt sätt. Hinner du inte med alla före semestern? Inga problem, ta de återstående senare, här finns inget bäst före datum. Missa inte mitt sommarerbjudande med 5 lektioner till priset av 4. Hör av dig på 0734095364 eller maila till info@memea.se så hittar vi datum och tid som passar oss båda.

Efter kursen

Efter kursen

Det är såna här brev som får mig att fortsätta att jobba som hundägarcoach år ut och år in. Brevet är skrivet av Yvonne Wallin efter att hon gått en kurs i "Hundmöten utan tjafs" med sin rottis Bosse. 
¨Hej!
Vill bara skriva hur mycket jag/Vi uppskattade din kurs i helgen!
Känns som vi har en ny hund, fast det är ju VI som är nya och gör annorlunda saker!
Bosse går jättefint i koppel, så skönt att slippa få armen ur led😊
Första hundmötet efter kursen kom kvällen efter. Bosse och jag passerade en hoppande å studsande hund på en gångväg, VÄLDIGT nära. Gick jättebra! 
JAG är särskilt lycklig för jag har tyckt att promenaderna varit så jobbiga, när jag egentligen älskar att vara ute med vovvarna...
Så tack så hemskt mycket, du är bäst!¨

Mvh Yvonne

Vad tusan säger man?

Vad tusan säger man?

Igår klev en man oväntat in i min lokal och ställde en rad frågor:

”Var får man tag i hundar, var köper man dem? Och helst inte en som är så dyr.”

Förresten var det inte vilken hund som helst utan en huskey hans 18-årige bonusson ville ha. Det hade han önskat sig i hela sitt liv. Nu skulle sonen flytta hem efter att ha bott 4 år hos sin far och då ville mannen överraska honom med att ha en huskeyvalp hemma, när sonen kom. Mannen hade snott runt en del på blocket men fann hundarna där lite väl dyra. Kunde jag hjälpa honom?

I mina ögon prickade mannen in typ fem fel av fem. Ungefär så här såg vår följande konversation ut. 

Jag: Man köper inte ett levande liv i överraskningsgåva.
Mannen: Men han har önskat sig hund i hela sitt liv.

Jag: Hur länge till kommer en 18 åring bo kvar hemma?
Mannen: Hunden kan få bok kvar hos oss.

Jag: Huskeys har vackra blå ögon men de är inga sällskapshundar och behöver få dra släde timmavis för att den ska må bra.
Mannen: Det blir bra, då håller vi oss ”fit”. Mannen slog sig själv lätt på magen för att understryka det han just sagt och då såg jag för första gången under det här samtalet något som trots allt var rätt. Mannen var i god form och kunde säkert tänka sig att både jogga och promenera -  i alla fall ibland.

Jag: Du får vad du betalar för. En hund på blocket utan några papper och risken är väldigt stor att din valp inte är frisk.

Nu började mannen se riktigt fundersam ut och det kunde jag förstå. Vi var på så fullständigt olika erfarenhetsnivå. Ur mannens perspektiv spelade papper förstås ingen roll. Varför skulle ett papper göra hunden frisk? Följa valpen bakåt i flera led för att försäkra sig om att där inte fanns sjukdomar. Mannen visst inte vad Svenska Kennelklubben stod för. De skulle ha en hund att pussa på och gå ut i skogen med. Jag hörde själv att jag bara lät negativ och trist och det fick mig att tappa målföret helt. Jag tror att jag sa något om ”lycka till i djungeln” när mannen öppnade dörren och gick. Han tänkte antagligen att jag inte ens begrep att Huskeys hör hemma bland fjällen. 

Varför söker man upp en hundägarcoach?

Varför söker man upp en hundägarcoach?


Det här är några av de frågor jag fått den senaste tiden.

Impulskontroll. Hur lär man den unga starka hunden impulskontroll? (Bristen på den varan får mattes armar att värka.) 
Rädslor. En hundägare kommer på veterinärens inrådan, för att få hjälp med sin hunds rädslor.
Valpkurs. Två kompisar med var sin valp vill gå valpkurs. (De får förstås dela på mitt timarvode.) 
Rumsrenhet. Hur får man en vuxen hund rumsren? (Nyligen omplacerad hund som visar sig ha noll koll på var den ska göra ifrån sig.)
IPO. Hur får man hunden att inte rulla på apporten? Hur får man den att backa ut från figuranten och ställa sig i fotposition hos föraren? 

Vilka frågor skulle du vilja ta upp gällande din hund?

Glöm inte berömmet!

Glöm inte berömmet!

Hur ofta hör man inte de orden när man går en kurs och hur ofta har man inte sagt dem i jobbet som instruktör? Varför är det så svårt för oss att komma ihåg att säga bra till hunden? Jag tror svaret kan bottna i vår vilja att vara snäll och vänlig mot hunden. Ber jag en människa att sätta sig ned kommer jag inte säga ”Bra” när människan väl sätter sig, det vore att idiotförklara den andre. Ber jag en människa att sänka rösten, säger jag heller inte ”Bra” när hon drar ned på ljudvolymen. Återigen vore det att påtala det självklara och riskerar därför att uppfattas som ironi av den andra. Därför tror jag att vår tendens att glömma bort berömmet kan handla om välvilja. Att vi (omedvetet) utgår från att hunden fungera som vi och därför inte berömmer den. För oss är det ju självklart att sitt betyder just sitt. Att tyst betyder att hunden ska sluta skälla. Men för hunden är det sällan så självklart. De flesta hundar gör snarare en chansning. De testar med att sätta sig, prövar med att tystna. Bekräftar vi då hunden genom att säga ett litet “bra”, skingrar vi genast det där lilla unset av osäkerhet. “Bra, du chansade rätt!” Med den här förklaringen tycker jag att ”mina” hundägare får lättare att komma ihåg, att säga ”bra”. 

Bruksläger

Bruksläger

Bruksläger 31 maj-2 juni, Åkersberga
Här får du chansen att pröva på bruksgrenarna spår och sök. Vid din sida kommer du ha en erfaren instruktör som fört upp hundar i spår, sök och skydd. 
Låter man hunden få jobba på i sitt egna element blir det så fascinerande att se hur mycket den har i sig. Du kommer bli imponerad av din hund! Om ni två är nybörjare eller har erfarenhet sen tidigare, spelar ingen roll då övningarna anpassas efter respektive ekipage.

Priset för den här kursen är 3500 kr. (För medföljande tillkommer 500 kr) Kaffe och kaka ingår men inte lunch. Vi börjar kl. 10.00 och slutar 15.00 alla tre dagarna.
Anmälan görs via vår hemsida:
http://memeamohlin.com/kurser

Varför tar man lektioner av en Hundägarcoach?

Varför tar man lektioner av en Hundägarcoach?

Träningen blir effektivare när du inte behöver dela instruktören med andra. 
Eftersom inte fler deltar kan din hund vara precis hur stökig, skällig som helst. Det stör ingen.  
Vi träffas när ditt schema tillåter.
Viktigast av allt än nog ändå att Memea har en lång karriär inom hundvärlden och stor erfarenhet av de flesta raser. Memea har även skrivit 10 hundböcker.

Blir det dyrt? Faktiskt inte, eftersom de allra flesta kommit till rätta med allt de frågade efter, på bara fyra lektioner = 3500 kr. 
memeamohlin.com, info@memea.se

Veterinären i Hälsingland

Veterinären i Hälsingland

Somliga har ju en helt fantastiska veterinär och är själva villiga att satsa på sin hund! Vad sägs om det här!?
"Vår veterinär tipsade om att du kanske kan hjälpa oss med vår hund. Vi bor i Hälsingland men har fritidshus i Roslagen så vi kan enkelt ta oss till dig i Åkersberga."
Klart de kommer få hjälp av mig sommar!

Kom Fido!

Kom Fido!

Helgkurs, 4-5 maj i Åkersberga.
Hur får man hunden att vilja komma när man ropar på den, allrahelst när den redan har något annat för sig? Fast vänta nu, handlar det bara om hundens vilja att komma? Kanske handlar det inte bara om vilja utan snarare om bristande förmåga. För oss är det enkelt att förstå att en sak händer framför oss, en annan händer bakom samtidigt som en tredje grej bara kan uppfattas med hörseln. För hundar är det där inte alls lika självklart. Som de jägare de ursprungligen är hamnar de lätt i “tunneln” där endast något/någon finns framför och allt annat slutar existera. Ur det perspektivet borde vi kanske lägga mer krut på hundens förmåga till simultankapacitet. Lära hunden att det lönar sig att ha flera sinnen igång samtidigt. Att det första som händer kanske inte är det enda eller ens det bästa. Att det lönar sig att höra upp även om man redan är upptagen med något.

Än finns det två platser kvar till kursen den 4-5 maj där vi kommer lära hunden att vara vaken för flera saker samtidigt. Det kommer bli roliga övningar att träna på, både för hund och för ägare. Mer om kursen hittar du under knappen kurser högst upp till höger på den här sidan. Där kan du även anmäla dig.

I vilken grupp hamnar då polarhunden?

I vilken grupp hamnar då polarhunden?

För en tid sedan (5 april, på den här sidan. 6 april på Facebook) skrev jag en text där jag mycket förenklat delade in våra hundar i tre kategorier. I den första gruppen hamnade de lugna och tämligen ”självuppfostrade” hundarna. I den andra de energiska hundarna som roas av det mesta och i den tredje hamnade hundar som bara har ett eller två men mycket starka intressen. Det tog inte lång stund innan jag fick frågan: I vilken grupp av dessa tre skulle i så fall  polarhundar hamna? Nu tänker jag ge svaret på den frågan genom att utveckla mitt resonemang.

Hela resonemanget med tre kategorier handlar om hur svårt/lätt det är att kalla in hunden. Det handlar inte om hunden som går och strosar på ett stort tomt gärde. Utan om möjligheten att kalla in hunden när den är fullt sysselsatt med det den älskar att göra. 

Har man en drever (vilket i mina ögon är en typisk kategori-tre-hund) är chanserna små. Det kvittar antagligen om man viftar med boll, oxfile eller rent av sig själv. Den drivande jakthunden bestämmer oftast själv när det är dags att avbryta jakten och vända tillbaka till sin människa. Det här är förklaringen till att de flesta hundar i denna kategori går kopplade utom när det är tänkt att de ska jaga.

Med hundar ur kategori två blir det lättare för människans att konkurrera. För den här gruppen av hundar är det mesta som rör på sig intressant. Men de är också avlade till att vara mycket lekfulla. Därför är det inte så svårt att ge bollen samma värde som en diamant har för en människa i högklackat. Med (”lite träning”) går det ofta att säga  säga till den här typen av hund: ”Strunt i det där, kolla vart jag kastar bollen istället!” Samarbetsvillig eller lättfintad, det är kanske frågan men detta gör att det ofta går att låta kategori-2-hundar gå lösa.

Hundar i den första gruppen tycker sällan att bollar och andra leksaker har så mycket värde. Att vända ut och in på sig själv för en sketen boll brukar inte vara deras grej. Visst kan de ställa upp och leka en stund men hemma, inte på promenaden. Godis brukar vara gott, för vissa riktigt gott. Men om det på promenaden kan konkurrera med dofter (som andra hundar lämnat) är mer tveksamt. Om hundar i kategori ett är helt lätta att kalla in? Den frågan går det alltså att vända och vrida på. Fördelen är, att när de ägnar sig åt sin favoritsysselsättning (luktar) då står de för det mesta stilla. Därför brukar man ofta se hundar ur kategori 1 gå lösa. 

Nu tror jag du förstår i vilken kategori polarhundar hamnar, i kategori 3, bland hundar som har ett eller två intressen. Den typiska polarhundar brukar vara intresserade av jakt och drag. Och om människan i den stunden ropar tjoho eller nej nej, tja, brukar inte nämnvärt påverka polarhunden.
Finns det hundar som glider mellan kategorierna? Självfallet är det så. En typisk etta, tvåa eller trea är nog inte det vanligaste utan snarare att hunden rör sig mellan kategori ett eller två eller ett och tre, osv beroende på situation.

Går det att motivera hunden med något mer än mat eller lek? Den frågan tar jag upp i nästa text.

Ha nu först en riktigt trevlig påsk!

Kom Fido!

Kom Fido!

4-5 maj, kl 10.00 till 15.00, i Åkersberga.

Det här är en inspirerande helgkurs som brukar roa både hund och människa. Du kommer att få lära dig och prova på en lång rad övningar som alla leder till att din hund får lättare och lättare - att välja rätt, det vill säga att springa till dig och inte rusa iväg efter annat.

Din instruktör har lååååång erfarenhet och har även skrivit flera böcker i ämnet, t.ex: Inkallning är så mycket mera.

Så här säger andra som redan gått kursen:

"Vill bara tacka dig för kursen i helgen, du är grym! Idag var Rossi och jag ute på promenad, och det dök upp ett antal hjortar. Han drog efter och jag skrek "ordet". Han tvärstannade och vände! Tänk att något så svårt kan bli så enkelt!"

Elin o Rossi

”Så nöjd med helgens inkallningskurs. Memea har stor förståelse och kunskap om olika raser och dess olika behov. Tack!!”

Louise Tibell

Läs mer genom att klicka på “kurser” högst upp till höger på den här sidan.

Porträttet är färdigt!

Porträttet är färdigt!

Marie Brandel fd Hagström, nu får jag ge mig och erkänna att tavlan är klar. (Kanske har jag haft lite svårt att slita mig från den.) Hur ska vi göra med överlämnandet? Har du något ärenden till Stockholm i snar framtid? 
Är det någon mer än Maria som har lust att beställa en tavla? (Akryl på duk? 50x60 cm stor till priset 3500 kr.) Skicka mig ett par bilder till: info@memea.se, så målar jag ett porträtt på din hund.